Jag ska ta livet av mig. På fullaste allvar ska jag avsluta mig själv om jag måste uppleva en vinter till. Nästa år är det av högsta grad viktigt att jag inte är här. Alltså jag kan tänka mig att byta ut stockholm mot nästan vart som helst, californien, caribien, eller nån pensionärskoloni i södra spanien. Jag kan plocka apelsiner, rädda sköldpaddor eller hyra ut dyksaker det kvittar vilket, jag vill bara slippa undan oket.
Kl 15 på eftermiddagen den 3:e januari kom insikten. Den kom i form av den årliga maran, ångestattacken, denna gång på konsum i midsommarkransen (ironiska namn):
att jag ska dö om jag måste genomlida årets tre första månader här igen. 27 gånger innan har jag tänkt samma sak, eller i alla fall 20, utan att handla.
Kanske är det så att döden nu ger mig en slags klarsyn, att den ingjuter mer hopp än förtvivlan och att den faktisk kommer få mig att ändra mitt invanda mönster att stanna och härda.
Mot nya horisonter med döden som biljett.
No comments:
Post a Comment