Missriktad ilska

Torsdagar verkar göra något med mig, jag hamnar ofta i något slags antiklimax. Igår var det dags igen. Med förväntan innanför jackan cyklade jag in till söder för att möta Malik på Indigo och prata om en video vi ska göra, fast vi pratade mest om allt annat än just det. Vidare tyckte både Cecilia och jag att det var en god idé att göra sofo-kvällen till en favorit i repris. Sagt och gjort, lika fulla som förra gången. Vi snyltade många glas vin och råkade snubbla över stereosladden så musiken tystnade på ett pinsamt sätt inne på 76 eller vad det hette.
Eftersom det var smygläsning på nya numret av Nöjesguiden på Clarion övertalade jag alla att gå dit. Ville se min illustration till Anastelles galna reportage och träffa henne för det var länge sedan och jag längtade. Men så händer det som får den lyckade kvällen att vända och de där förväntningarna blir till hat istället. Det har blivit något fel, min bild är inte alls publicerad i tidningen och Anastelles reportage är därtill mycket korrigerat. Vem är den skyldige?! Såklart faller anklagelserna på Hannes Dükler, det är han som är ansvarig. Min ilska riktas rakt mot hans smalben. Men han hävdar att det är någon Stefan som borde straffas - inte han. Jag rycker argt upp mobilen och knappar in Stefs nummer, är så upprörd att bokstäverna inte hänger med. Innan jag hinner ringa kommer en röd tröja och försöker skylla ifrån sig. Den menar att bilden kom in för sent och bla bla, vem bryr sig. Säkert den där prao-eleven som scannade in den som sjabblat. Jag överväger att även sparka på Stefs smalben men hejdar mig. I alla fall till jag får syn på Hannes igen, då väller aggressionerna upp igen och vem ska jag ta ut dem på? Det blir smalbenet igen. Efter den här attacken går han och där står jag, känner att min hämnd fortfarande inte är utkrävd och att jag därtill är elak.

Baktakt

Varför har ingen sagt något? Jag kan ju visst, inga problem, benen svänger exakt som de ska till synkoper. Jag kan dansa till baktakt! Tänk om det är så att jag kan fler saker jag inte tror. Trolla, balanasera vätskor i glas, hålla balansen på skateboard...

Dagens teckning: Treasure Island

Danken med studsboll

Jag köpte den till honom på BEA, la i fem kronor i automaten och så rann en neonfärgad ner längs rampen.

This is dekadens in mjukisbyxor.

Vi ska se This is England. Har tagit med oss egna popcorn för de där gula som säljs på bion är så äckliga. Väl framme vid kassan får vi beskedet att det bara finns en biljett kvar. Va! Det går inte, vi ska se filmen ikväll, åhörsen.
- Men ska vi inte gå till Victoria och kolla om den går där? föreslår Cecilia.
En man bakom oss i kön upplyser oss om att Victoria - Stockholms bästa biograf - har gått i konkurs på grund av SF, tack så mycket.
Jag tycker att det här måste ju vara världens sämsta kväll och knuffar mig ut med min fryspåse popcorn. Ute på gatan tycker Cecilia att vi nog inte borde tappa hoppet, vi kan ju gå på sena bion.
- Vi går till Pet Sounds och tar en öl, försöker hon.
- Men ååh, vi kan lika gärna åka hem, tycker jag fortfarande. Jag har bytt om till mjukisbyxor och glasögon och verkligen ställt in mig på att just vara ful och bekväm i biosalongsmörkret.
Jag blir till slut övertalad. På väg längs Skånegatan kastar sig en ung man med en modern frisyr ut på gatan framför oss. Han vill att vi ska gå in i hans affär och titta på kläder och dricka öl. Gratis öl. Klart vi gör. Det går fort att kolla på kläder där inne för det finns inte så många, så när vi är klara att gå har vi fortfarande öl kvar.
- Äh, ta med den, säger expediten.
- Man får väl inte dricka öl på gatan? undrar Cecilia.
- Kom, säger jag.
Det visar sig att man får gratis dricka på flera ställen i "Sofo" och vi blir riktigt fulla utanför den 4:e eller 5:e butiken. Den verkar inte så populär så det finns obegränsade mängder öl och baginthebox. Där träffar jag Frida från Härnösand, kliver nästan på hon som sjunger i Sahara Hotnights och anklagar en ung man för att vara asatroende. Honom skjutsar jag för övrigt hem på pakethållaren senare. Efter en stund känner jag inte igen någon förutom just honom så vi går till Indigo. Där, äntligen, ett bekant ansikte - Jonas. Har inte sett honom i glasögon förr, så jag tyr mig till honom. Sedan blir hedningens kompis utkastad och bartender-Rebecka säger att jag ska kolla min drink.
Det har nu gått en vecka sedan dess. Vi har inte sett filmen men hedningen har laddat ner den till oss och vi planerar att laga fish n´chips i rutiga skjortor hemma i villan och göra en temakväll kring filmen. Får se hur de planerna tar sig.

Astrid Björk

Jag kunde inte sova igår, alls. Jag låg i timmar som trettiosjugradigt mos och gick igenom mina sovknep. Jag brukar, i bokstavsordning, rabbla usas delstater, europas länder, världens länder, frukter och den något tvivelaktiga kategorin folk jag känner. Men igår nådde jag lågvattenmärket genom att försöka möblera om bokstäverna i mitt eget namn. Astrid Björk.

Har fått det med mjölken antar jag

Jag har redan världes mest vässade mor, men om inte så hade den här tagit förstaplatsen. Love her!