Jag har längtat hem till havet. Fastän ja rest till andra sidan jordklotet så var det samma gamla frihetskänsla som infann sig. Jag kutade som hund till vågorna och snubblade i sanden. Precis som jag gjorde på mellanlandningsflygplatsen i North Carolina. Sprang mellan gaterna för den som vanligt misstänksamma tullpersonalen tyckte sig ha hittat något suspekt med alla tyskar framför mig i kön. Nästan framme kommer jag i obalans med mitt välfyllda handbagage och har en stappelsträcka på kanske 20 meter innan jag landar - raklång - på ansiktet. Var tvungen att ligga så ett tag på heltäckningsmattan och skratta åt mig själv och att det inte ens gjorde ont.
- How are you, miss?
- Alltså I´m fine.
Nu är jag alltså här på västkusten, dricker kaffe i pappersmugg.
Åker Jaguar fort upp och ner för 180-graders backar i missmatchande alltid fuktiga kläder. Vädret är förädiskt och perfekt.
Har hittat två par skor i en soptunna, svarta och beigea, snyggast är att ha en av varje.
No comments:
Post a Comment