Tack, det är onsdag

Imorse vaknade jag på avig sida. Och som regel under sådana dagar plusas avigsidan alltid på. Det var mulet, jag hade virrvelmarsvinshår när jag tittade i spegeln, tappade hörseln på jobbet och arbetade därför i min egna lilla värld tills någon blev irriterad och skrek. Jag var nära att gråta när jag läste ett mail från monsterlärarinnan jag hade på Södertörn för evigheter sedan som fortfarande har ett horn i sidan på mig.MEN, när jag öppnar dörren till villan ropar popstjärnan att maten är klar och på bordet står pestoinbakad fisk och levande ljus. Efter middagen (som så klart är fantasiskt god) hinner inte mer än hitta exakt rätt grop i sackosäcken förrän Cecilia frågar om någon vill ha en drink och sedan börjar hon läsa allas horoskop högt ur Amelia. Mitt är helt fantastiskt, det säger att mitt liv ska få flertalet glada vändningar redan den 24:e. Alla tre börjar dessutom genast att planera vad vi kan ställa in för att kunna rumla så maximalt i helgen som möjligt. Jag känner helt plötsligt att allt känns ganska bra, som julstämning och klackskor.Nu vi alla tre med varsin dator, Cecilia och ropar från sin att jag ska hjälpa henne med en bilduppgift hon fått i skolan och stjärnan ringer sin boyfriend i USA.Jag tänker att konstigare saker har hänt än att det inte blir som man har tänkt sig.