Idag har jag lärt ett sjuårigt barn vad ödets ironi vill mena. Benjamin frågade från baksätet varför det aldrig blir rätt när man ska visa någon annan någonting man kan. Jag svarade att man nog alltid försöker lite för hårt när det måste bli rätt och att det därför på något sätt blir raka motsatsen.
"Ödets ironi kallas det", berättade jag.
"Ödes vad då?"
"Ödets ironi"
"Mhm"
"Ja, lagen om alltings jävlighet som hela världen rättar sig efter"
"Jaha..."
Jag har förstört honom för evigt.
1 comment:
Be cool, jag tror du tappade honom vid "mhm", vilket på barnspråk betyder "nu tänker jag på annat och har glömt vad jag sa, du sa, nån sa, vem sa, nu tänker jag på annat, vad är det där för något, här har jag aldrig varit..."
Post a Comment