Det finns ingen jag blir så vidrig med, så högljudd och irriterande. Vi ska prata allvar och vårda vårat förhållande. Du ska få presenter och kärlek. Sen någon kväll ska jag knacka på din dörr, tyst så att du förstår att det är jag och inte den där knarkaren. Jag ska fråga om du vill gå till den sorgliga lilla allén vid Mariakliniken och rista våra namn i barken på något träd.
2 comments:
Men gudars, ni två får sluta vara så öppenhjärtiga och poetiska... ni får nästan lilla fiber att gråta.
Mitt hjärta hoppar!
Post a Comment